Historien om den elaka pojken Ben
Historien om den elaka pojken Ben
Bakom varje godhjärtad människa gömmer sig ett monster. Ben var övertygad. Åtminstone funderade han över saken. För att orka vara så snäll och trevlig hela tiden måste där finnas ett monster gömt, möjligtvis en robot. Vänligheten och tålamodet måste vara fjärrstyrt. ’Om du ger mig en bättre förklaring köper jag ett paket orreos och vi är kvitt. Men jag vet att jag har rätt’, brukade han säga till de människor han mötte i livet. Ända sedan barnsben hade Ben svårt att lita på människor, speciellt de vänliga. För den lilla olydiga pojken Ben fanns det inget som hette vänlig, omtänksam, godhjärtad. Ordet tålamod hade han aldrig hört talas om. Pojken visste däremot hur elaka människor kunde vara. Han visste hur grymma barn kunde vara mot varandra. Och han visste hur grymma barn kunde vara mot sina lärare. Anledningen till att han visste det var att Ben stod först i kön till hämta priset för snabbast upptäckt av grymhet mot medmänniskor. Trots detta var Ben inte född som ond. Han var inte djävulens avkomma på jorden eller släkt med Hitler, han tyckte helt enkelt inte om att vara snäll. Som barn klarade han sig i skolan genom att stjäla den mindre barnens lunchpåsar, betala de äldre barnen till att skriva hans uppsatser och hota lärarna till att få betyg och enastående omdömen. Ben växte inte upp i ett fattigt hushåll utan pengar till lunch i skolan, tvärtom så trivdes hans familj mycket bra i miljonvillan uppe på berget med utsikt över hela staden. Han stal endast de andra barnens lunch därför att han tyckte om det. Med respekt från sina skolkamrater klarade sig Ben hela vägen genom grundskola till college. De mindre barnen trodde att Ben höll koll på hela staden från sitt hus på berget och var därför extra noggranna med att alltid gynna honom. De vuxna skakade på huvudet och låtsades om att inte se vad som skedde, ’Tänk, vad skulle Bens pappa kunna göra då?’ . Familjen på kullen hade det bra. De solade sig i respekt och frun i huset kunde inte förstå varför både barn och vuxna behandlade hennes son som en kung. Han var ju bara lille Ben, en fin son men som inte ens klarat av att sköta om hundvalpen hon gett honom. Vad var det för ett barn att utnämna till klassens djur- och människovän alla år i rad?
Behind the masquerade
Vi försöker undvika att dö.
Än är det inte hemskt, nu är det värre. Vad som komma skall, det vet vi inte än. Det enda vi vet är det vi ser precis framför oss.
Framtiden dåtiden och världen runt omkring oss, den är suddig för enstaka individer. Vi kan inte betrakta det vi inte ser. Inte ens dit ögat når kan vi förstå.
Så vilka är vi och vad är vi här för?
Som marionetter i ett dockspel.
Bakom masken, vad är vi då?
Jag känner en dödslängtan, men jag är rädd för att dö.
Jag vet vem jag är, men jag blir förvirrad när min identitet sätts på prov.
Vi vet vad vi känner för den vi älskar, men när frestelsen dyker upp blir vi någon annan.
Vad vi är, är det vi inte är. Vad vi önskar, är det vi fruktar. Så vad sker?
Hur kan den mest intelligenta personen vara så osäker medans den största dåren vara så säker?
Svaren är dolda.
Weed - Spanien- bok
De tre männen stirrade på plantan som om de väntade på att den skulle växa inför deras ögon. Men trots deras leenden och uppmuntrande blickar valde plantan att stanna i växten under dessa minuter. Den yngsta mannen böjde sig fram och smekte ett av bladen försiktigt mellan tummen och pekfingret. Växtens lukt som han avsöndrade med smekningen måste ha färdats med vinden för de tre männen började helt plötsligt ta djupa andetag. Den något äldre mannen började utfärda samma handling men rycktes raskt tillbaka med en uppmaning av den äldsta - Var försiktigt med plantan, gick att läsa av hans läppar. Männen återgick till sin vanliga position omkring plantan och tittade med respekt mot ogräset.
Varje dag vid samma tid gick de tre ut på bakgården av huset på led. Som om de hade förbestämda platser ställde de sig omkring plantan och ögonen växte av någon barnslig beundran. De tre männen, bröder i själva verket med tre års mellanrum, kunde stå där ute vid sin växt och varje dag finnas ett nytt sätt att beundras på. Samtalet gick i låg ton, som om de nyss blivit fäder och inte ville väcka sin fru och nyfödda barn. Deras något yngre syster kunde aldrig förstå sina bröders beundran över en planta. Varje dag kom de två äldre bröderna hem till föräldrarnas gård för att tillsammans med deras yngre bror beundra växten. Varje dag vid samma tid, precis som om de aldrig flyttat från början. Deras syster, den vackra och fagra Carmen med långt svart hår stod i fönstret i köket och tittade på sina bröder. Hon kunde inte förstå deras kärlek till växten. Det var grön, vanlig, ogräs men också förbjuden och olaglig. Hon förstod vad som var speciellt med växten men hon kunde inte förstå brödernas kärlek till något så olagligt, till något så farligt.
