manhattandessertsandtravel

Historien om den elaka pojken Ben

Bakom varje godhjärtad människa gömmer sig ett monster. Ben var övertygad. Åtminstone funderade han över saken. För att orka vara så snäll och trevlig hela tiden måste där finnas ett monster gömt, möjligtvis en robot. Vänligheten och tålamodet måste vara fjärrstyrt. ’Om du ger mig en bättre förklaring köper jag ett paket orreos och vi är kvitt. Men jag vet att jag har rätt’, brukade han säga till de människor han mötte i livet. Ända sedan barnsben hade Ben svårt att lita på människor, speciellt de vänliga. För den lilla olydiga pojken Ben fanns det inget som hette vänlig, omtänksam, godhjärtad. Ordet tålamod hade han aldrig hört talas om. Pojken visste däremot hur elaka människor kunde vara. Han visste hur grymma barn kunde vara mot varandra. Och han visste hur grymma barn kunde vara mot sina lärare. Anledningen till att han visste det var att Ben stod först i kön till hämta priset för snabbast upptäckt av grymhet mot medmänniskor. Trots detta var Ben inte född som ond. Han var inte djävulens avkomma på jorden eller släkt med Hitler, han tyckte helt enkelt inte om att vara snäll. Som barn klarade han sig i skolan genom att stjäla den mindre barnens lunchpåsar, betala de äldre barnen till att skriva hans uppsatser och hota lärarna till att få betyg och enastående omdömen. Ben växte inte upp i ett fattigt hushåll utan pengar till lunch i skolan, tvärtom så trivdes hans familj mycket bra i miljonvillan uppe på berget med utsikt över hela staden. Han stal endast de andra barnens lunch därför att han tyckte om det. Med respekt från sina skolkamrater klarade sig Ben hela vägen genom grundskola till college. De mindre barnen trodde att Ben höll koll på hela staden från sitt hus på berget och var därför extra noggranna med att alltid gynna honom. De vuxna skakade på huvudet och låtsades om att inte se vad som skedde, ’Tänk, vad skulle Bens pappa kunna göra då?’ . Familjen på kullen hade det bra. De solade sig i respekt och frun i huset kunde inte förstå varför både barn och vuxna behandlade hennes son som en kung. Han var ju bara lille Ben, en fin son men som inte ens klarat av att sköta om hundvalpen hon gett honom. Vad var det för ett barn att utnämna till klassens djur- och människovän alla år i rad?